I artikelserien X och O prövar vi att gå lite djupare in i spelets taktik och terminologi för den som redan kan en del om vår sport.

Man brukar säga att det bästa passförsvaret är en bra passrush, dvs att DL eller en blitzande LB/DB sätter press på motståndarnas QB. Den här artikeln skall dock inte handla om varken passrushtekniker eller blitzar, utan mer om olika sätt att spela passförsvar när motståndarnas QB får nödvändig tid att passa bollen.

Det finns många olika sätt att göra detta på, där några är relativt enkla zonförsvar eller manförsvar, och andra mer avancerade med blandningar av zon- och manförsvar. Terminologin i passförsvar är cover, ofta förkortat till cov, som kanske kan översättas till täcka, följt av ett nummer. I denna första del tänker jag gå genom de lite enklare cover 0 till cover 4. I dessa beskriver talet gärna antalet försvarsspelare som har djupa zoner.

Cover 0 – Cover 0 är ett rent manförsvar, och definitivt det mest agressiva passförsvaret som finns. I ett anfall är det maximalt fem spelare som kan fånga en passning, och i cover 0 låter man en försvarer passa på eller täcka en möjlig mottagare. Det är vanligt i detta cover att man inte byter spelare även om de går i motion (flyttar på sig) innan spelet startar, och att försvararen då följer mottagaren när denna flyttar på sig. Cornerbacks står gärna tätt upp til passmottagaren innan spelet startar, och kommer försöka göra det svårt för honom att springa fritt ned fältet. Talet 0 indikerar att vi inte har någon spelare som spelar en djup zon, och att det med fem spelare i passförsvar finns sex spelare som kan attackera QBn. Då den offensiva linjen består av endast fem spelare skall minst en av försvararna var oblockerad med fri väg till QBn. Svagheten med cover 0 är att när det inte finns någon säkring längst bak i försvare kan en mottagare gärna ”take it to the house” om QBn hinner få iväg bollen.

Cover 1 – Cover 1 är ett manförsvar med en spelare som säkrar i en djup zon. Detta passförsvaret kallas ofta också för ”man free” då en spelare är fri från manförsvar, och kan hjälpa till där det behövs. Med endast fem möjliga mottagare i ett anfall ger cover 1 möjligheten att skicka en spelare på en blitz i tillägg till fyra DL, och det är precis som cover 0 ett aggresivt försvar där CB står tätt upp till passmottagaren.

Om en defensiv koordinator känner att hans fyra DL klarar att skapa tryck mot en motståndares QB utan hjälp kan en extra dimension läggas till detta försvar. I tillägg till en man i en djup zon kan en annan spela en fri roll lite närmare bollinjen, samtidigt som alla möjliga mottagare är tatt vara på. Mot lag med en QB som är duktig på att springa med bollen själv kan denna fria spelaren få ett ansvar för att skugga QBn, följa honom vart han än går. På engelska kallas detta gärna att man ”spy the QB”.

Cover 2 – Cover 2 är i sitt grundutförande ett zonförsvar, och med fyra DL har resterande sju spelarna ansvar för var sin zon. Precis som namnet antyder har två spelare ansvar för djupa zoner, och det vanliga är att det är en halvdel var. Cornerbacks har ansvar för zonen längst ut mot sidlinjen och ca 10 yards djupt, medans LBs ansvarar för de tre zonerna mellan cornerbacks. En styrka med cover 2 är att fem spelare sitter i grunda zoner, vilket gör det svårt för ett anfall att ta de enkla yardsen med kortpassar. Försvarets svaghet i cover 2 är rätt bakom cornerbacks längs med sidlinjen då det är svårt för en safety med djup zon att hinna dit (döpt till ”turkey hole” av en tidigare NFL-coach som numera är persona non grata efter rasistiska e-mail). Av den anledningen står gärna cornerbacks uppställda tätt till bollmottagaren, och på dennes utsida för att styra spelaren innåt där det finns mer hjälp.

I tillägg till djupa passar längs sidlinjen är också passningar djupt i mitten en svaghet i cover 2. Många lag löser passningar längs sidlinjen genom att spela en blandning av man och zon med sina cornerbacks. Om ingen annan spelare hotar zonen som cornerbacken har ansvar för kommer denna följa spelaren som han står ovanför om denna springer ett djupt passmönster. En annan variant av cover 2 kallas gärna Tampa-2 och är designat för att ta bort svagheten med djupa passningar i mitten av planen. LB i mitten får då uppgiften i passförsvar att täcka mycket djupare än vanligt i cover 2. Tampa-2 kräver att denna LB läser om det är ett springspel eller passpel mycket snabbt för att det skall lyckas. Namnet kommer från att denna variant användes mycket av Tampa Bay Buccaneers under storhetsperioden på slutet av 90-talet.

I utgångspunktet är det ingen ledig spelare som kan blitza QBn i cover 2 då alla är upptagna i passförsvar. Lösningen på det problemet kallas zone-blitz. I en zone-blitz övertar en DL ansvaret för zonen som den blitzande spelaren lämnar. Det blir fortfarande endast fyra spelare som attackerar QBn, men för en OL som förväntar fyra DLs kan detta skapa ganska mycket oreda som leder till en fri försvarspelare.

Cover 3 – I cover 3 är det tre spelare som ansvarar för djupa zoner, som då delas upp i tredjedelar. Cornerbacks har ansvar för tredjedelarna längs sidlinjen, och de står ofta 7-10 yards från bollmottagaren innan spelet startar. Den sista zonen i mitten är det en safety som har ansvar för. Med fyra DL som attackerar QBn återstår det fyra spelare som tar sig av de grunda zonerna. Svagheten med cover 3 är förutom korta passningar ut mot sidlinjen, också när ett anfall skickar fyra eller fem spelare djupt (kallas gärna 4 verts). De korta passningarna ut mot sidlinjen är gärna säkra passningar, och kan bli ett problem för ett cover 3 försvar. En lösning som användes mycket av Seattle Seahawks för några år sedan är något som kallas press cover 3. I press cover 3 kommer en cornerback ställa upp nära bollmottagaren, och försöka förstöra timingen innan han droppar bak i sitt djupa cover.

Cover 4 – I cover 4 är det fyra spelare som har ansvar för djupa zoner, och då endast tre med grunda zoner. Detta passförsvar är bra mot djupa passar, men har stora svagheter mot korta passar. Av den anledningen används det sparsamt, och nästan bara när anfallet har många (gärna fler än 10) yards till en first down. Ett annat tillfälle är när ett lag försvarar en ledning med lite tid kvar på klockan. Vid ett sådant tillfälle ”vet” man att anfallet kommer passa bollen, och det viktigaste är att inte släppa förbi en mottagare djupt.

Detta är alltså grundförsvaren i sina enklaste utförande, och det finns variationer som inte är beskrivet i denna artikel. I nästa kommer vi se närmare på de lite mera avanserade varianterna som kombinerar grundförsvaren och även det som kallas man-match.

I artikelserien X och O prövar vi att gå lite djupare in i spelets taktik och terminologi för den som redan kan en del om vår sport.

Den första artikeln i X och O-serien omhandlade offensiva personalgrupper, och om du behöver en uppfriskning hittar ni den här. Det är då naturligt att vi följer upp med de defensiva personalgrupperna.

Försvaret försöker som regel matcha sin personalgrupp för att så effektivt som möjligt kunna stoppa anfallet. Om anfallet visar personalgrupp 00 (0 RBs, 0 TEs och 5 WRs) är det naturligt att försvaret byter ut sina LBs, som gärna är bättre på att försvara mot springspel, mot DBs, som är specialiserade på att försvara mot passpel. Det här betyder också att anfallet kan använda sina personalgrupper för att få ett försvar att byta ut vissa spelare. Ett exempel på det är om ett försvar har många duktiga LBs, så kan anfallet använda många WRs för att få försvaret att byta ut en duktig LB mot en DB som kanske inte är en lika bra spelare.

Alla lag har ett basförsvar som passar spelarmaterialet i truppen, och taktiken som tränaren önskar att använda (eller helt enkelt den han kan bäst). I den moderna fotbollen finns det egentligen bara två basförsvar, som precis som anfallets personalgrupper beskrives med två tal, och de är 4-3 och 3-4. Det första talet är antalet defensiva linjemän (DL) som är på planen, och det andra talet är antalet linebackers (LB). Precis som i anfallets personalgrupper kan vi då, utifrån att vi vet hur många spelare vi får ha på planen samtidigt, räkna ut hur många defensiva backar (DBs) som är i basförsvaret. Ett 4-3 basförsvar har då 4 DLs, 3 LBs och 4 DBs, medans ett 3-4 basförsvar har 3 DLs, 4 LBs och 4 DBs. De defensiva backarna (DBs) delas upp i corner backs (CBs) safeties (FS/SS), och i basförsvaret har man två av varje på planen.

Basförsvaret är alltså grunden för försvaret, men det är inte alltid som det passar bra mot ett anfalls personalgrupper. Det är med andra ord behov för att ha olika defensiva personalgrupper innanför sitt basförsvar. Här slutar talsystemet, och vi går över till amerikanska mynter.

Nickel – I ett nickelförsvar tar man ut en LB, och sätter in en extra DB. För ett lag med ett 4-3 basförsvar är nickelförsvaret 4-2-5 (4 DLs, 2 LBs och 5 DBs), medans det i ett 3-4 basfösvar är 3-3-5 (3 DLs, 3LBs och 5 DBs). Namnet kommer från det amerikanska myntsystemet där en nickel är värd det samma som 5 cents, och i nickelförsvaret är det 5 DBs på planen.

Dime – I ett dimeförsvar tar man ut ytterligare än LB, och sätter in en extra DB. Det betyder att det är 6 DBs på planen, och då kan man undra varför det heter dime när det är det samma som 10 cents. Förklaringen är att dime är nästa steg i det amerikanska myntsystemet, och att det helt enkelt är enklare att säga än ”nickel och en cent”. Ett 4-3 basförsvar blir då 4-1-6 (4 DLs, 1 LB och 6 DBs), medans det i ett 3-4 basförsvar blir 3-2-6 (3 DLs, 2 LBs och 6 DBs).

Quarters – Nästa personalgrupp är quarters (igen, nästa steg i myntsystemet) där ytterligare en DB kommer in på planen. Till skillnad från i nickel- och dimeförsvar tar man oftast ut en DL istället för en LB om basförsvaret är 4-3, detta då försvaret blir väldigt sårbart för springspel. Ett quartersförsvar blir då, oftast, 3-1-7 (3 DLs, 1 LB och 7 DBs) oavsett vilket basförsvar som används. Quarters är ett renodlat passförsvar, och används endast i situationer där man ”vet” att det kommer en pass.

Goalline – Personalgruppen goalline är den raka motsatsen til quarters. Goallineförsvar används gärna när anfallet endast har en yard eller två kvar till endzone, och består av 5-6 DL, 3-4 LBs och antalet DBs styrs gärna av antalet WRs som anfallet har på planen.

I tabellen kan vi se vilken defensiv personalgrupp som det är vanligt att matcha mot olika offensiva personalgrupper. Tabellen är inte facit, och jag hävdar att det är vanligare att se personalgruppen nickel matchad mot personalgruppen 10 i Superserien än personalgruppen dime.

I NFL är det personalgruppen nickel som dominerar, och den användes ca 60% av alla defensiva spel i 2020. Basförsvaret är nummer två på listan och användes ca 24% i 2020. Fördelningen mellan de två basförsvaren 4-3 och 3-4 är nästan 50/50, och det varierar lite från år till år vilken som används mest. Dime användes ca 15%, och goalline ca 1%.

Om det er en trend för defensiva personalgrupper så är det att användningen av nickel har ökat för varje år de sista tio åren. Det har också skapat en ny roll på försvaret – hybridspelaren. En otroligt nyttig hybridspelare är en som kan spela rollen som LB mot springspel, men samtidigt är tillräckligt snabb och rörlig för att kunna täcka en passmottagare. I Black Knights fylles den rollen av Rikard Carlsson som troligen är Sveriges bästa på att göra just det.

I artikelserien X och O prövar vi att gå lite djupare in i spelets taktik och terminologi för den som redan kan en del om vår sport.

Kanske har du suttit sent en söndagskväll framför tven, och hört en kommentator säga något som – ”Raiders are a natural 11 personnel team, but they also like to use 12 personnel in certain situations”. Vad betyder då detta? 11 personnel? 12 personnel?

I brist på en bra svensk översättning av personnel använder jag i denna artikelen begreppet personalgrupp. I anfallet har man totalt elva spelare på planen samtidigt, och av de elva är fem offensiva linjemän (OL) och en är quarterback (QB). Då återstår det fem spelare som antingen är Running back (RB), Tight end (TE), eller Wide receiver (WR). De olika personalgrupperna beskriver hur många av varje position som är på planen samtidigt, och det gör man alltså med två tal.

Det kan verka märkligt att beskriva tre positioner med två tal, men då det maximala antalet är givet (5) vet man hur många av den tredje positionen som är på planen ändå. Uppbygnaden av talsystemet är att första talet beskriver hur många RBs det är på planen. Det andra talet beskriver antalet TEs som är på planen, och genom att subtrahera summen av de två talen från konstanten 5 vet vi antalet WRs som är på planen.

I NFL är personalgruppen 11 (1 RB, 1 TE och 3 WR) den klart vanligaste, och i 2021 användes den i totalt 61% av alla spel i anfallet. Los Angeles Rams var det lag som använde personalgruppen mest av alla lag, 86% av alla anfallsspel i 2021, medans Miami Dolphins var i andra änden av skalan när de använde personalgruppen endast 28% av alla anfallsspel. Dolphins favoritpersonalgrupp var personalgrupp 12 (1 RB, 2 TE och 2 WR) som de använde 61% av alla spel i anfallet. Personalgrupp 12 är också nummer två på listan över de mest använda personalgrupperna i NFL med 21% av alla anfallsspel. Nummer tre på listan är personalgruppen 21 (2 RB, 1 TE och 2 WR), men då faller andelen helt ned till 7% av alla anfallsspel.

Vi ser alltså att i NFL är det personalgrupperna 11 och 12 som används mest, men det finns lag som går lite mot strömmen och favoriserar andra personalgrupper. San Fransisco (34%), New England (23%), Baltimore (22%) och Atlanta (20%) använde personalgruppen 21 långt mer än genomsnittet på 7% för hela NFL. Cleveland gillade många TEs samtidigt på planen och använde personalgruppen 13 (1 RB, 3 TE och 1 WR) hela 17% av alla anfallsspel i 2021, samtidigt som genomsnittet i NFL endast var 4%.

Personalgrupperna 11 och 12 är populära i NFL för att det går att både springa med bollen och passa bollen effektivt ur båda personalgrupperna. Det är dock mer vanligt med passpel ur personalgrupp 11, och oftare springspel ur personalgrupp 12.

I Sverige och Superserien ser vi ofta personalgruppen 10 (1 RB, 0 TE och 4 WR), som endast användes vid 2% av alla anfallsspel i NFL i 2021. Varför är då denna personalgrupp så populär i Sverige? Sanningen är att den är populär i stora delar av Europa av den samma anledningen. Spelare som passar till positionen TE (kombinationen att kunna blocka som en OL och fånga bollar som en WR) växer inte direkt på träd, och många lag i Sverige, men också i Europa, saknar helt en TE i sin spelartrupp. Personalgrupperna 11 och 12 blir då omöjliga att använda då de kräver en TE på planen.

Vill du läsa mer om statistiken över personalgrupper i NFL? Alla tal är hämtade från sharpfootballanalysis.com