X och O – Passförsvar del 1

I artikelserien X och O prövar vi att gå lite djupare in i spelets taktik och terminologi för den som redan kan en del om vår sport.

Man brukar säga att det bästa passförsvaret är en bra passrush, dvs att DL eller en blitzande LB/DB sätter press på motståndarnas QB. Den här artikeln skall dock inte handla om varken passrushtekniker eller blitzar, utan mer om olika sätt att spela passförsvar när motståndarnas QB får nödvändig tid att passa bollen.

Det finns många olika sätt att göra detta på, där några är relativt enkla zonförsvar eller manförsvar, och andra mer avancerade med blandningar av zon- och manförsvar. Terminologin i passförsvar är cover, ofta förkortat till cov, som kanske kan översättas till täcka, följt av ett nummer. I denna första del tänker jag gå genom de lite enklare cover 0 till cover 4. I dessa beskriver talet gärna antalet försvarsspelare som har djupa zoner.

Cover 0 – Cover 0 är ett rent manförsvar, och definitivt det mest agressiva passförsvaret som finns. I ett anfall är det maximalt fem spelare som kan fånga en passning, och i cover 0 låter man en försvarer passa på eller täcka en möjlig mottagare. Det är vanligt i detta cover att man inte byter spelare även om de går i motion (flyttar på sig) innan spelet startar, och att försvararen då följer mottagaren när denna flyttar på sig. Cornerbacks står gärna tätt upp til passmottagaren innan spelet startar, och kommer försöka göra det svårt för honom att springa fritt ned fältet. Talet 0 indikerar att vi inte har någon spelare som spelar en djup zon, och att det med fem spelare i passförsvar finns sex spelare som kan attackera QBn. Då den offensiva linjen består av endast fem spelare skall minst en av försvararna var oblockerad med fri väg till QBn. Svagheten med cover 0 är att när det inte finns någon säkring längst bak i försvare kan en mottagare gärna ”take it to the house” om QBn hinner få iväg bollen.

Cover 1 – Cover 1 är ett manförsvar med en spelare som säkrar i en djup zon. Detta passförsvaret kallas ofta också för ”man free” då en spelare är fri från manförsvar, och kan hjälpa till där det behövs. Med endast fem möjliga mottagare i ett anfall ger cover 1 möjligheten att skicka en spelare på en blitz i tillägg till fyra DL, och det är precis som cover 0 ett aggresivt försvar där CB står tätt upp till passmottagaren.

Om en defensiv koordinator känner att hans fyra DL klarar att skapa tryck mot en motståndares QB utan hjälp kan en extra dimension läggas till detta försvar. I tillägg till en man i en djup zon kan en annan spela en fri roll lite närmare bollinjen, samtidigt som alla möjliga mottagare är tatt vara på. Mot lag med en QB som är duktig på att springa med bollen själv kan denna fria spelaren få ett ansvar för att skugga QBn, följa honom vart han än går. På engelska kallas detta gärna att man ”spy the QB”.

Cover 2 – Cover 2 är i sitt grundutförande ett zonförsvar, och med fyra DL har resterande sju spelarna ansvar för var sin zon. Precis som namnet antyder har två spelare ansvar för djupa zoner, och det vanliga är att det är en halvdel var. Cornerbacks har ansvar för zonen längst ut mot sidlinjen och ca 10 yards djupt, medans LBs ansvarar för de tre zonerna mellan cornerbacks. En styrka med cover 2 är att fem spelare sitter i grunda zoner, vilket gör det svårt för ett anfall att ta de enkla yardsen med kortpassar. Försvarets svaghet i cover 2 är rätt bakom cornerbacks längs med sidlinjen då det är svårt för en safety med djup zon att hinna dit (döpt till ”turkey hole” av en tidigare NFL-coach som numera är persona non grata efter rasistiska e-mail). Av den anledningen står gärna cornerbacks uppställda tätt till bollmottagaren, och på dennes utsida för att styra spelaren innåt där det finns mer hjälp.

I tillägg till djupa passar längs sidlinjen är också passningar djupt i mitten en svaghet i cover 2. Många lag löser passningar längs sidlinjen genom att spela en blandning av man och zon med sina cornerbacks. Om ingen annan spelare hotar zonen som cornerbacken har ansvar för kommer denna följa spelaren som han står ovanför om denna springer ett djupt passmönster. En annan variant av cover 2 kallas gärna Tampa-2 och är designat för att ta bort svagheten med djupa passningar i mitten av planen. LB i mitten får då uppgiften i passförsvar att täcka mycket djupare än vanligt i cover 2. Tampa-2 kräver att denna LB läser om det är ett springspel eller passpel mycket snabbt för att det skall lyckas. Namnet kommer från att denna variant användes mycket av Tampa Bay Buccaneers under storhetsperioden på slutet av 90-talet.

I utgångspunktet är det ingen ledig spelare som kan blitza QBn i cover 2 då alla är upptagna i passförsvar. Lösningen på det problemet kallas zone-blitz. I en zone-blitz övertar en DL ansvaret för zonen som den blitzande spelaren lämnar. Det blir fortfarande endast fyra spelare som attackerar QBn, men för en OL som förväntar fyra DLs kan detta skapa ganska mycket oreda som leder till en fri försvarspelare.

Cover 3 – I cover 3 är det tre spelare som ansvarar för djupa zoner, som då delas upp i tredjedelar. Cornerbacks har ansvar för tredjedelarna längs sidlinjen, och de står ofta 7-10 yards från bollmottagaren innan spelet startar. Den sista zonen i mitten är det en safety som har ansvar för. Med fyra DL som attackerar QBn återstår det fyra spelare som tar sig av de grunda zonerna. Svagheten med cover 3 är förutom korta passningar ut mot sidlinjen, också när ett anfall skickar fyra eller fem spelare djupt (kallas gärna 4 verts). De korta passningarna ut mot sidlinjen är gärna säkra passningar, och kan bli ett problem för ett cover 3 försvar. En lösning som användes mycket av Seattle Seahawks för några år sedan är något som kallas press cover 3. I press cover 3 kommer en cornerback ställa upp nära bollmottagaren, och försöka förstöra timingen innan han droppar bak i sitt djupa cover.

Cover 4 – I cover 4 är det fyra spelare som har ansvar för djupa zoner, och då endast tre med grunda zoner. Detta passförsvar är bra mot djupa passar, men har stora svagheter mot korta passar. Av den anledningen används det sparsamt, och nästan bara när anfallet har många (gärna fler än 10) yards till en first down. Ett annat tillfälle är när ett lag försvarar en ledning med lite tid kvar på klockan. Vid ett sådant tillfälle ”vet” man att anfallet kommer passa bollen, och det viktigaste är att inte släppa förbi en mottagare djupt.

Detta är alltså grundförsvaren i sina enklaste utförande, och det finns variationer som inte är beskrivet i denna artikel. I nästa kommer vi se närmare på de lite mera avanserade varianterna som kombinerar grundförsvaren och även det som kallas man-match.